Mansour

För någon dag sedan kom en pappa in akut med sin lille son som slagit sig. Han kom sedan ut till mig i receptionen för att försäkra sig om att han mindes rätt på sonens fyra sista siffror i personnumret.
Jag informerade honom om att det var rätt genom att säga:
"Ja, minne hade du I ALLA FALL".

Alltså herregud! Vad då I ALLA FALL?
"Jo men alltså du är ju värdelös pappa och katastrof i övrigt, men minne hade du ju I ALLA FALL!"
Hade jag skippat de tre sista orden så hade det blivit en fin komplimang för pappans goda minne, men nu blev det helt motsatt effekt.

Jag skämdes som en hund då jag insåg vad jag sagt och han redan hunnit ut genom dörren så att jag alltså inte kunde be om ursäkt heller.
Jag hoppas att han inte tänkte på vad uttrycket egentligen innebar.
Att innebörden i ett uttryck kan förändras så drastiskt av tre små ord.

Om du, mot förmodan, skulle hitta in till min blogg så: "Ursäkta mitt verbala snedsteg"!
Jag borde tejpa igen munnen ibland. För det spelar ju ingen roll hur trevlig man låter när det hoppar sådana grodor ur munnen.

Håret rasar fortfarande från skallen på mig. Jag törs knappt borsta mig längre som om det liksom skulle hjälpa mig. Istället ligger väl en hög med lösa hårstrån kvar mitt uppe på huvudet som en tupé. Fint!

Min enormt "fina" originalhårfärg har uppenbarat sig under alltför lång tid då jag varit för lat för att färga utväxten. I helgen gjorde jag dock en kraftansträngning och tog beslutet att Hennafärg nog är det mest skonsamma för mitt hår i dagsläget. (Detta då Henna är väldigt bra för håret.)
Efter att ha haft katastrofal beslutsångest inne på Hälsokostbutiken valde jag att experimentera fram en egen nyans av just kopparröd Henna.
Väl hemma blandade jag hett vatten med det stinkande pulvriserade torkade växterna. För att smeten skulle bli lättare att applicera lade jag till massvis med olivolja och för en mörkare nyans, svart frystorkat kaffe. Jag kan tillägga att blandningen inte luktade alltför gott. Med huvudet upp och ned i duschen så gjorde jag mitt bästa för att få hela håret täckt av den skållheta blandningen. Det kändes som att fingrarna brann. Då jag stressade igenom proceduren för att undvika att mina händer blev alltför orange så betvivlar jag att färgningen fick det ultimata resultatet. Jag orkade dock inte bry mig alltför mycket utan satte ihop håret i en knut mitt på skallen och täckte hela skallen med en blå påse, som vittnade om att jag faktist besökt Systembolaget. Med den påsen och klet rinnandes nedför ansikte och hals tillbringade jag mina följande 2 h, innan jag gav upp och skulle skölja ur härligheten.
Jag vet ju hur det är med Henna så jag blev inte förvånad över hur krångligt det var även denna gång.
Jag kan faktist inte förstå hur blankt och fint håret kan bli efter en sådan behandling.
I detta fall (med tanke på hur mitt hår mår) så märkte jag inte så mycket skillnad förutom att utväxten blev knallröd. Roligt!
Hellre det en att se ut som om man har en gammal råtta som huvudbonad, i alla fall.

Jag är så glad att jag äntligen fixat en klipptid. På torsdag är det dax. Det är verkligen inte en dag för sent. Tror jag klippte mig senast i mitten på April, vilket är ett tag sedan. Det blir nog en hel del hår som ryker denna omgång, för det ser verkligen risigt värre ut nu.

Nu är det sista måndagen man jobbar. Tråkigt. Eller förhoppningsvis blir det väl fler måndagar framöver men knappast än på ett tag med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut.

Jag gick en långpromenad till affären på lunch. Just idag så innebar det ca 300m men med tanke på hur lite jag rört på mig den senaste tiden så är det ganska långt. Och med tanke på att jag just smörjt fötterna med fet handcreme så kändes vägen ännu längre. Likt en stelopererad flodhäst gjorde jag mitt bästa för att inte halka ur mina flummiga slip in-tofflor. Jag antar att jag kommer ha träningsvärk på konstiga ställen imorgon då jag förmodligen använt muskler jag inte visste fanns.

Jag mötte min underbara systerdotter också så vi sällskapade in på ICA Rosen. Hon inhandlade lite halvfabrikat till lunch och jag baguette som jag kan doppa i min Harissa.
Jag informerade henne om att det var min sista jobbvecka och hon svarade "Äntligen".
Vad då, tänkte jag. Tycker hon inte att jag ska jobba?
Innan jag hann tänka klart berättade hon att det känts som att jag suttit i fängelse under hela sommaren. Jag översköljdes av en stark känsla av saknad och kärlek. Älskade mosters Carro!
Jag har nog inte riktigt insett hur asocial och frånvarande jag varit under mina jobbveckor. Man har enbart jobbat och sen gjort det viktigaste hemma. Med andra ord, utfodrat barnen, kissat hunden och sovit. Mer social än så har jag faktist inte varit. Det är knappt så jag orkat sms:at, vilket verkligen säger en hel del om hur trött jag varit.

Har några frågor till er bloggläsare! Har ni nån fråga till mig så är det självklart bara att ställa den. Jag svarar på allt, i den mån jag kan.


1. Vilken var din absolut första CD-skiva?
Jag: Min var faktist med isländska flummiga Björk, vilket tydligen har präglat hela min person, med tanke på hur jag är idag.

2. Vem är Sveriges sexigaste man/kvinna?

Jag: Man: Micke Persbrandt, Kvinna: Svårt men snyggast är i alla fall Carolina Gynning just nu, men hon är ju inte särskilt sexig då det handlar om mer än utseeende.



3. Skulle du kunna plastikoperera dig och i så fall göra vad?
Jag: Japp, kommer få magplastik gratis och fixar dessutom brösten så snart jag kan. Blir dessutom en stor tatuering, vilket inte rubriceras som plastikoperation men som ändå görs i syfte att förfina kroppen. Sen finns det andra saker som jag skulle kunna tänka mig att göra men som jag inte funderat mer seriöst på.

4. Vad har du på din favoritpizza?
Jag: Svårt då jag varierar mig mycket. Tycker om pizza med tonfisk som bas. Nej fan, skitsvår fråga för mig som typ har olika smaker varje gång. Äter ju det mesta. Men vist fasen är en god Calzone med skinka och svamp förjävligt gott?!??



5. Vilken är din favorithundras?
Jag: Amstaff, Bullterrier & Grand Danois ( i den ordningen).


Nå, hade du några frågor till mig?

Kom just in en patient som lämnade fram en burk med en liten sten i. Det visade sig vara en urinsten.

"Tack" krystade jag fram och visste inte riktigt varför jag nu plötsligt höll den i min hand. 

Sen fick jag en noggrann och detaljerad redovisning om hur besvärlig den varit när den försökt tränga sig ut ur kroppen och hur den dessutom hade fastnat längst ut på snoppen.

"Ok" försökte jag svara och samtidigt verka intresserad. Jag kände hur min mimik hade förändrats och blivit plötsligt ansträngd. Jag var väldigt orolig över att patienten skulle märka hur äcklad jag kände mig.
Det gjorde ont i hela mig när han fortsatte att berätta om allt blod som kom när han kissade.

Han pekade mot burken och visade hur taggig den var. Jag kunde inte riktigt fokusera blicken mot burken men svarade ändå: "Jovisst, jättejobbigt förstår jag."

Efter att ha återhämtat mig så försökte jag förklara att jag inte alls är sjuksköterska eller ens i närheten. Han sa att det inte gjorde något då det tydligen enbart hade handlat om att få dela med sig av känslan från urinstenens uppkomst till dess utförsel ur det, tydligen, trånga urinröret.

"Ok", svarade jag och förklarade att jag skulle ta hand om stenen och se till så rätt person fick den.

Mycket "roligt" får man vara med om. Ingen dag är i alla fall den andra lik.

PS. Jag kommer ALDRIG jobba inom vården, mer än administrativt. DS
PS2. Hoppas jag inte brutit mot tystnadsplikten nu. DS2